Positivt resultat på vågen imorse. Total viktminskning nu med 3,4 kg. Borde hoppa av glädje, men det är långt kvar känns det som.

Har så himla svårt att peppa mig själv. Det räcker inte att se sig i spegeln för att inse att förändring måste ske, blir bara irriterad på spegelbilden.  Behöver pepp. 

Mestadels blir det hån. På jobbet till exempel. Bara för att jag har valt halvfastan så skall det hånas och pikas så snart man skall till och äta. Äter jag minimalt så faller kommentarer om det, äter jag vanligt så undras det om jag verkligen får äta. Less! Undviker fikarasterna med resterande så gott jag kan. 

Är inte på humör för pikar. 

Pepp skulle ju sitta fint.

Att vågen visade 0,7 minus sedan förra veckan är förvisso pepp, men... ja, skit samma... så jävla gnällig just nu att det inte är någon idé att skriva blogginlägg heller längre, det kommer bara skräp ur munnen på mig. 

En liten bitterfitta har det visst blivit av mig.