torsdag 14 mars 2013

Slutläst

Från och med igår skall jag inte läsa nånting mer om blåscancer. Ska inte dra mig till det. Orkar inte må så här. Nu får tiden gå fram till röntgen och sen efter vad det visar så tar jag tag i det då. (jättelätt att säga)

Hela dagen var jag matt och ögonen sved. Kändes som en bakfylla med ömt huvud, svullen gom och svidande ögon. Huvudvärken gjorde sig tillkänna hela dagen mer eller mindre. Antar att allt gråtande torkat ut mig så vatten drack jag i massor.

Tittade på film till kvällen. The Collection var den första och gillar man Saw filmerna så gillar man den. Jag gillade den. Sen blev det A trade of Innocent, tror jag den hette. Handlade om barnsexhandel i Kambodja. Hemsk film och tyvärr så nära verkligheten som det går. Människohandeln är idag den STÖRSTA krimenella brottsligheten som förekommer. Man räknar med att 1,2 MILJONER barn är utsatta för handeln. Så där blev det några tårar och jag fick tänka på helt andra saker.

Ungdomarna fixade pizza till middag och Svante som jobbade eftermiddag dök upp strax innan 22. Så skönt att få krypa upp i hans famn, få känna honom, prata och kramas. Så glad jag mött den mannen.

Så jag behöver kanske inte nämna det, men jag somnade mycket skönt med honom vid min sida och det var förbannat svårt att kliva ur sängen imorse. Men en lunch tillsammans är inbokad och sen ses vi inte förrän imorgon kväll då vi skall iväg hem till BästaVännen på kvällen. Ikväll så kommer mamma och hennes gubbe över så det blir fika och att bara vara. De skall även köra mig till röntgen i nästa vecka så jag slipper åka själv. Svante jobbar natt och behöver sova då, men jag åker hem till honom på en gång efter att vi är klara.

Nu är jag på jobbet igen och det är nog bäst att se till att vara sysselsatt hela dagen. Finns ju lite att göra när man varit borta en dag.

Katjing!

4 kommentarer:

  1. Vännen! Jag har läst massor hos dig och tänkt att jag ska ringa.. en kommentar känns lite fjuttigt om du förstår vad jag menar..

    Men va f*n.. jag har ju aldrig mer än 2 minuter över så nu blir det en liten kommentar i varje fall.

    Jag vill bara säga att jag finns här och tänker på dig.

    Stor kram fina Vero!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet hur det är med tiden Ingela och jag förstår dig mycket väl. Vi pratas vid när det finns tid och så ses vi ju också på nästa FabMamas. :)

      Radera
  2. Bra tänkt Vero... att sluta läsa om cancer alltså för det gör nog att oron göds extra mycket. Vi människor har ju en tendens att fastna vid orden som tyder på katastrof och inte orden som visar på god återhämtning. :(
    Jag är tvärsäker på att du kommer bli bra igen - varför är inte du det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk Lena, att det undrar jag också? Men det kanske är så att det alltid är så att man tänker det värsta. Inte alltid, men när jag blir ensam eller nån liten jävla sketen motgång och så känns det som om allting raseras, jag kommer att dö! Dumt!!!
      Ska sluta på en gång! Japp det ska jag...

      Radera

Tack för att Du tar dig tid och kommenterar.
Det uppskattas.

Vero