tisdag 19 februari 2013

Så galet, så ljuvligt

Nu har Han lämnat mig för ikväll. Jag behöver sova och Han kan inte stanna.
Lika jobbigt varje gång att skiljas åt. Det underbara är att känna att Han känner samma sak.
Kan detta verkligen vara så här rätt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att Du tar dig tid och kommenterar.
Det uppskattas.

Vero