Klockan 8 ska jag ringa till röntgen på Akademiska. Ska höra efter när jag kommer att bli kallad. Remissen skickades till dem i samband med mitt besök hos urologen och det var en vecka sedan igår. Men som sagt, de öppnar inte förrän 8 så det är bara att vänta.
Vill få den där röntgen överstökad så jag kan släppa en del oro och tankar. Den är jag mest rädd för. Rädd för att man inte vet och jag tänker ju det värsta så klart. Eller så klart, det kanske är naturligt att tänka så.
En halvtimma kvar och sen så får jag ringa. Jag väntar...
Usch, vad tråkigt att läsa detta.. Men samtidigt skönt att du har nära och kära omkring dig som du kan prata med och få stöd av! Vänner är viktiga!
SvaraRaderaAng det här med döttrar så hade jag väl inte världens bästa relation med min mamma när jag var yngre. Nu pratar vi nästan varje dag, men det fanns en period då vi bråkade mycket. Inget allvarligt, men mycket tjaffs. Hoppas att jag slipper den fasen med L, men jag antar att den kommer ;-)
Önskar dig en fin fredag!